Total energibrist

tror det är dags för semester. går liksom inte att ambulera energi till något vettigt. det enda jag vill och orkar göra när jag kommit hem från jobbet är att facebooka och spela spel. har idag dock trotsat allt vad energibrist heter och sprungit en mil, tätt följt av packning av 2 st. banankartonger. det artar sig.

Kanske dags igen

att ta tag i bloggandet. Jag gör ju lite tafatta försök då och då. Det känns lite taget att skylla på att jag inte har tid men det är ju ändå så det är. Jag har för lite tid, eller rättare sagt för mycket jag vill göra. Jag kanske ska ha det enbart som en dagbok, men hur intressant blir det? Vi får se...

Måndag 3/5

Jag e ledig efter en lördags arbetande på strokeenheten. Skönt att få en ledig måndag med tid att plugga! Tänk om man fick möjlighet till det oftare. Hann även med en skön promenad med Lisa och lilla Alfred när jag inte kunde ge mig ut på en löptur till följd av ett något irriterande vadmuskelfäste. Månne har jag sprungit för mycket...

Nu: några SATC avsnitt innan läggdags.

Vilken start på februari!

6:15 Dagen börjar

6:40 Jag ger mig iväg på cykeln (!) för att hinna med Thereses corepass 7:30

6:55 Jag har kommit ca 500 m och vurpar utanför Järnia. Cykelkorg trillar av, allt trillar ut och jag slår i knät.

6:56 Jag cyklar vidare i högre tempo för att hinna till passet i tid (idiot)

7:10 Jag stannar för att borsta av snö på knät jag slått i, det verkar ha gått bra

7:32 Jag anländer till Sahlgrenska, kastar mig av cykeln och rusar till träningslokalen där jag sliter av mig ytterkläder (tur jag var så förutseende att jag hade träningskläder under). Sedan ett skönt corepass

8:05 Jag tvättar av mig och byter om till vanliga kläder igen. Cyklar iväg till skolan

8:30 Skolan börjar och det blir en fantastisk dag. Jag kommer nog aldrig sluta plugga.

16:00 Jag "cyklar" ner på stan och fikar med Ellen efter mycket om och men (minst 2 caféer i Enjoyguiden har inte öppnat ännu). Trevligt med fika till slut i alla fall

18:45 Jag PROMENERAR hem med cykeln och Ellen som sällskap

19:40 Jag kommer hem och byter om för skidtur

20:00 Vi ger oss upp till Skatås, åker några km skidor och kommer hem för en dusch. Puh! Redo för sängen!

En känsla för snö

Ja! En sport till har frälst mig. Nu ska det inhandlas längdskidåkningsutrustning. Tänk att jag var en sådan naturbegåvning =) Synd bara om Andreas som tappade sulan på pappas knappt 30 år gamla skor. Dålig kvalitet måste man väl ändå säga. Sulan satt visst kvar i bindningen när Andreas ställde sig upp efter en liten vurpa. Frågan är vad som hände först, att sulan lossade och att Andreas ramlade pga det. Eller att Andreas ramlade och därför släppte sulan. Hur som helst det är nog dags för hela familjen att skaffa ny utrustning.

Var och kollade på en lägenhet igen också förresten. Men skoväggen fick inte plats så vi gick efter 8 minuter. Nu ska det springas lite i snön innan jag har mina nya fina längdskidor att åka på.

Spegelneuron?

Hemtenta i neuropsykologi: semifail

Tenta i neuropsykologi: fail!

Vad har en buktalare, multisensorisk integration och parietalloben gemensamt?

4 gott

Jag hittade 40 kr på vägen hem från jobbet igår. Sen vann vi inget på vår fredagsTriss men jag har ju ändå 40 kr att belöna mig med godis för. Efter jag kommit hem från KTB som öppnar om 34 minuter. Dags att göra sig i ordning.

Krock!

Jag bevittnade en krock på vägen till jobbet idag. Eller rättare sagt efterdyningarna av krocken. Själva krocken hörde jag egentligen bara eftersom jag var så fokuserad på mitt cykelrödljus att jag inte fattade vad som hände förrän en smäll trängde igenom mina hörlurar med P3 på högsta volym. Det tog säkert 30 sekunder innan förarnas chock lagt sig och den ena försökte köra iväg när den andra gick ut. Då cyklade jag iväg (det blev grönt för mig) och kände mig lite skyldig för att inte ha erbjudit mig att vara vittne. Hade dock inte varit något bra sådant eftersom jag ändå hade fokus någon annanstans och inte hade en aning om vems fel det var osv. Tur i alla fall att de klarade sig oskadda, värre var det för bilarna. Men de är ju bara materiella ting...

Det kunde gått värre för Andreas som var sekunder från att köra på en stackars cyklist som välte i ett spårvagnsspår (jag säger ju att man aldrig ska snedda över dem, 90 graders vinkel ska de korsas med). Som tur var var Andreas förberedd på det värsta och körde i typ 10 km/h. Men den stackars cyklisten hade svårt att hämta sig och reste sig upp först efter en lång stund. Tror inte han kommer snedda över spårvagnsspår mer.