Civilkurage

Jag och Kajsa räddade ett barn igår. Eller egentligen var det mest Kajsa. Ett ensamt barn står mitt på vägen, vi börjar undra om ett barn på ca 2,5 år verkligen skall vara ute på en trafikerad väg och leka med en vattenpistol helt ensam. Så vi går fram och försöker prata med den lilla krabaten. Försöker ta reda på vart han bor osv. Men han hade nog fått tillsägelse att ej prata med främlingar för när vi kom blev han som en pinne. Men han gick upp på trottoaren. Och efter bara en liten stund dök hans mamma upp. Josef hade visst sprungit ifrån mamma som inte ont anandes satt i trädgården och började undra varför det var så tyst. När jag blir mamma ska jag minsann ha koll på vart mina barn befinner sig.